Mindfulness – Medveten Närvaro











{5 augusti, 2010}   Nirvana eller Kristendom

Träffade en vän idag och fikade och pratade om livets mening. Jag har verkligen börjat tro på den här Nirvana-prylen med att man ska lära sig saker i livet för att på så sätt arbeta sig uppåt mot Nirvana. Anledningen till att man råkar ut för jobbiga saker är för att man ska bli prövad och försöka klara av dem. Sköter man sig kommer man ett steg närmare Nirvana osv. Det är mycket sundare filosofi än kristendomen tycker jag. Där är det ju bara ett helvete som man ska vara rädd för hela tiden och en massa ondska som är dålig. Istället för att tänka att det onda är prövningar. På så sätt tänker man mindre negativt.

Annonser


{3 augusti, 2010}   Gläds åt din talang!

Jag måste bara säga att jag kommit till en mycket viktig insikt och jag vill skriva ner den här. Min pappa har hållit på i hela sitt liv och försöka vinna berömmelse och bli rik. Han tycker inte att han har fått den uppmärksamhet han förtjänar och känner sig ”wasted”. Men det ända som är wasted är det faktum att han hela tiden stirrat ut bland stjärnorna dit han aldrig når istället för att glädja sig åt sin talang här på jorden.

Det är farligt med sådana människor som tycker att de själva är förmer än andra och borde hyllas mer. Jag är inte riktigt sådan men jag kan ha mina stunder av hybris. Detta är okey så länge man har det för sin egen skull! Jag måste erkänna att en utav många drivkrafter bakom min konst var att ”visa världen” och alla som tyckte att jag var en idiot att jag minsann kunde något (även om jag ständigt fick påminna mig om att detta inte var en bra drivkraft).

Grejen är den att jag nu måste komma ihåg att jag faktiskt har visat världen! Jag har fått mycket mer uppmärksamhet än jag någonsin trott och förtjänar. Jag har blivit sedd och mina verk har blivit förstådda. Jag borde sålunda aldrig mer kräva någonting mer av vare sig människor eller livet. Jag borde slå mig till ro. Det kommer jag nog inte att göra, men det är bra att påminna sig själv.

Istället för att sträva mot att andra ska tycka man är skitbra kan man njuta av att själv tycka att man faktiskt har gjort något riktigt schysst. Istället för att bli bitter för att man inte fått den uppmärksamhet man förtjänar kan man använda sin talang (eller vad det nu kan vara) till att glädja sig själv eller dem som står en närmast.

Dock måste jag tillägga att de flesta projekt jag drar igång gör jag för min egen skull och för att det är kul. Det känns skönt.



{1 augusti, 2010}   Han som spelade Stålmannen

Såg idag en gammal dokumentär om han som spelade Stålmannen och skadades svårt så att han blev totalförlamad. Ja, det är nyttigt att se sådant ibland. Då kan man vara glad länge efteråt att man kan känna saker, röra sig, vara självständig och …spela gitarr kanske! Så länge man är någorlunda frisk har man alltid en chans att förbättra sin situation även om läget ser kasst ut. Det finns inget som hindrar en från det. Tänk att inte kunna andas själv, usch, det var hemskt att se.



et cetera