Mindfulness – Medveten Närvaro











{23 september, 2010}   Köpt En Wiccas Handbok nu

Jag har köpt ”En wiccas handbok”. Mysig bok faktiskt! Den handlar om wicca-filosofin som är en sorts religion. Man ska leva nära naturen och utföra ritualer och se energier hos människor och sådant. Jag känner en viss dragning till sådana grejer i och med att jag älskar naturen och många gånger ifrågasätter civilisationen (även om jag naturligtvis inte kan leva utan den nu när jag börjat leva i den!). Det jag har svårt för är de här ”psychic” grejerna, det här sjätte sinnet. Att se en aura runt folks kroppar och sådant eller få saker att hända med tankens kraft. Jag har aldrig råkat ut för någonting som över huvud taget skulle vara övernaturligt. Förutom viss ”telepati” med min bror. Vi tänker ofta på samma saker och får samma låt på hjärnan precis samtidigt, fast det kan ju vara tillfälligheter. Antingen är jag för okoncentrerad eller så har jag inte ”gåvan” eller så är alltihop bara båg. Det är inte magin som är det allra intressantaste. Det intressanta är att komma ifrån den stränga kristendomen där guden är fördömande och t.ex. nakenheten är tabu.

Häromdagen kom Anna över. Vi åt lite egna hamburgare och pommes och satt och snackade som vanligt. Vi snackade om feminism, arbetsmarknaden och konsumtionssamhället fast vi garvade väldigt mycket. Sen läste jag högt ur ”En wiccas handbok” och föreslog att vi skulle göra en utav övningarna där (inte nu, utan en annan gång). Det gäller att ställa sig mot varsin vit vägg mitt emot varandra och försöka få syn på varandras auror. Det ledde snabbt in på en diskussion om vem som var ”psychic” och inte. En del har ett sjätte sinne, de har liksom gåvan. Man vet om man har den eller inte. Anna och jag har den förmodligen inte. Folk som verkar/verkade ha den är: Lisa, farsan, Cathrine, min mormor för att nämna några. Var går gränsen för intuition och ”kontakt med andra sidan”? Det är svårt att säga. Jag hade väldigt mycket fantasi som barn och som vuxen och har varit både knäpp, knasig, konstig och annorlunda, men har aldrig känt mig ”psychic”.

Annonser


{20 september, 2010}   Små krämpor

En sak jag har tänkt på är att vissa hälsoproblem är så små att man inte borde räkna dem ens. Jag vet inte. Jag antar att förr i världen hade folk massor med krämpor men det var inget man reflekterade så mycket över eftersom det var naturligt och inte gick att göra någonting åt. Nuförtiden blir folk galna om de blir sjuka i några dagar, det krävs liksom att man får ut så mycket som möjligt av livet hela tiden.



{18 september, 2010}   Vädurens personlighet

Min vädurspersonlighet har börjat visa sig mer och mer på senaste tiden. Jag vet inte om det är för att jag läst om väduren och fått lite komplex att jag måste leva upp till det eller om det alltid funnits där. Lite av båda tror jag. Jag har en sån otrolig tävlingslystnad när det gäller vissa saker. Egentligen har jag alltid hatat tävlingar men nu har jag kommit på att det antagligen är för att jag i själva verket hatar att förlora. Jag vill vara bäst, är jag inte det så blir jag sur.

En annan sak som i och för sig är dum är att jag för första gången i mitt liv börjat få lite komplex för mitt utseende. Det tjatas så förfärligt om utseendet i dessa tider så ni kan inte ana. Alla ska se perfekta ut, det finns inte plats för söta, naturliga tjejer utan man ska se ut på ett visst sätt. Någonting som jag alltid inbillat mig är att folk inte tycker att jag är snygg.



{16 september, 2010}   Fick mitt horoskop ställt
Igår kväll höll jag på länge med en grej. Det är ju så att jag när jag fick mitt horoskop ställt av Mattes syrra så spelade vi ju in det på en minikassettband. Bara för att det var så mycket på det bandet och jobbigt att ta in så har jag inte lyssnat på det förrän nu. Så jag lyssnade på det och skrev ner ungefär vad som sades. Det var rätt skoj. Men hon gjorde ju ganska annorlunda än vad jag hört att man ska göra. Det var i och för sig väldigt intressant att hon hade valt ut vissa delar som hon tyckte var framträdande istället för att redogöra för hela horoskopet.

Men jag vet inte. Jag har blivit skeptisk till det där med horoskop. Angående just det som hon sa tyckte jag ju att det stämde väldigt bra, det hon sa. Men ändå, om man kollar, vad skulle en planet som ligger så långt bort som Neptunus kunna göra med min ascendent – ascendenten som bara är en tänkt punkt dessutom. Det är andra grejer också: det sägs att man får sitt avtryck från planeterna i födelseögonblicket, men vad händer då inne i magen? Man har väl en personlighet då också? Kan djur påverkas av planeter, det måste de ju kunna eftersom de är lika oss? Skillnaden mellan de olika faktorerna i horoskopet: ascendenten, MC och soltecknet är hårfin. Vad hör egentligen till vad? Och hur har man kommit fram till alltsammans? Det sägs att man har undersökt hur folk reagerat under tusentals år men det är ju oerhört många faktorer som spelar in, hur ska man veta vad som gjorde vad? Om det var den planeten eller det faktum att du var född under den dekaden eller den aspekten som gjorde att man blev på ett visst sätt. Och Pluto upptäcktes ju för inte så länge sen. Har man redan hunnit forska på vad den skulle göra med folk? Behövs det inte mer än hundra års studier för sånt?

Hur som helst är det en intressant teori om hur en människa är uppbyggd. Det är en schysst modell för personlighet. Och även om det inte skulle stämma det där med horoskop kan det ju ändå ge vissa nya infallsvinklar och tips om vad man ska göra åt sitt liv. Jag tror också fortfarande mycket på själva soltecknet. Jag tycker det har stämt så himla väl jämt. Det skulle ju kunna bero på att man påverkas av den årstid då man är född eller att man faktiskt påverkas av solen på något sätt. Det hela är väldigt mystiskt!



et cetera