Mindfulness – Medveten Närvaro











{8 februari, 2011}   Fram för mer personlig nivå i samhället

Jag gillar inte så mycket att bli personlig när jag går till läkaren, affären, banken eller vad det nu kan vara. Jag avskyr t.ex. om någon spärrvakt säger: ”Snygg tröja!” (det har hänt) eller om någon doktor frågar vad jag gör på fritiden. Men det beror bara på att de allra flesta i Stockholm har så himla bråttom att man har vant sig vid att vara extremt opersonlig hela tiden. Eller jag vet inte om de har så bråttom, de vill väl verka ha det, verka vara viktiga. På ryggkliniken där jag går lär sig tjejen i receptionen ens namn redan första gången man kommer dit och minns det sedan. Till kuratorkliniken kan man däremot gå 30 gånger och de ser exakt lika frågande ut varje gång man dyker upp.

Det är egentligen inte så att man gillar att vara opersonlig, det är helt enkelt ett sätt att orka med, att passa in, att få makt. För det är ju så att den som anstränger sig för att vara trevlig, öppen eller är lite omständigare än den andra kommer i ett sorts underläge medan den som är opersonlig får kontroll. Ungefär: ”Haa-haa! Du vill vinna mitt förtroende, men det kommer aldrig att gå!” Därför: om någon är lite mer personlig blir jag skräckslagen. Jag är inte tränad för det. 🙂 Vissa ställen har den där varma företagskulturen, vissa läkare behandlar sina patienter som medmänniskor. Det är ju så det borde vara, det vore ju schysst om det alltid var så! Alla parter tjänar ju på det.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

et cetera
%d bloggare gillar detta: