Mindfulness – Medveten Närvaro











{5 augusti, 2010}   Nirvana eller Kristendom

Träffade en vän idag och fikade och pratade om livets mening. Jag har verkligen börjat tro på den här Nirvana-prylen med att man ska lära sig saker i livet för att på så sätt arbeta sig uppåt mot Nirvana. Anledningen till att man råkar ut för jobbiga saker är för att man ska bli prövad och försöka klara av dem. Sköter man sig kommer man ett steg närmare Nirvana osv. Det är mycket sundare filosofi än kristendomen tycker jag. Där är det ju bara ett helvete som man ska vara rädd för hela tiden och en massa ondska som är dålig. Istället för att tänka att det onda är prövningar. På så sätt tänker man mindre negativt.



{3 augusti, 2010}   Gläds åt din talang!

Jag måste bara säga att jag kommit till en mycket viktig insikt och jag vill skriva ner den här. Min pappa har hållit på i hela sitt liv och försöka vinna berömmelse och bli rik. Han tycker inte att han har fått den uppmärksamhet han förtjänar och känner sig ”wasted”. Men det ända som är wasted är det faktum att han hela tiden stirrat ut bland stjärnorna dit han aldrig når istället för att glädja sig åt sin talang här på jorden.

Det är farligt med sådana människor som tycker att de själva är förmer än andra och borde hyllas mer. Jag är inte riktigt sådan men jag kan ha mina stunder av hybris. Detta är okey så länge man har det för sin egen skull! Jag måste erkänna att en utav många drivkrafter bakom min konst var att ”visa världen” och alla som tyckte att jag var en idiot att jag minsann kunde något (även om jag ständigt fick påminna mig om att detta inte var en bra drivkraft).

Grejen är den att jag nu måste komma ihåg att jag faktiskt har visat världen! Jag har fått mycket mer uppmärksamhet än jag någonsin trott och förtjänar. Jag har blivit sedd och mina verk har blivit förstådda. Jag borde sålunda aldrig mer kräva någonting mer av vare sig människor eller livet. Jag borde slå mig till ro. Det kommer jag nog inte att göra, men det är bra att påminna sig själv.

Istället för att sträva mot att andra ska tycka man är skitbra kan man njuta av att själv tycka att man faktiskt har gjort något riktigt schysst. Istället för att bli bitter för att man inte fått den uppmärksamhet man förtjänar kan man använda sin talang (eller vad det nu kan vara) till att glädja sig själv eller dem som står en närmast.

Dock måste jag tillägga att de flesta projekt jag drar igång gör jag för min egen skull och för att det är kul. Det känns skönt.



{1 augusti, 2010}   Han som spelade Stålmannen

Såg idag en gammal dokumentär om han som spelade Stålmannen och skadades svårt så att han blev totalförlamad. Ja, det är nyttigt att se sådant ibland. Då kan man vara glad länge efteråt att man kan känna saker, röra sig, vara självständig och …spela gitarr kanske! Så länge man är någorlunda frisk har man alltid en chans att förbättra sin situation även om läget ser kasst ut. Det finns inget som hindrar en från det. Tänk att inte kunna andas själv, usch, det var hemskt att se.



{24 juli, 2010}   Tjejers intressen

Det är lite synd att tjejer så sällan har några konkreta intressen. De kan gilla att prata, att festa eller leka olika lekar men de brinner sällan för ett konkret intresse. Och gör de det har de ofta ingen koll. Man träffar ju ibland brudar som säger att de gillar t.ex. brädspel men så visar det sig att de aldrig ens hört talas om RISK. Ett annat exempel är gitarrspelande. Jag har träffat en del brudar som lirar gitarr men ingen har minsta tillstymmelse till förmåga att ens analysera ett gitarrsolo (än mindre spela ett). Det är väl kanske så att killar oftare snöar in på någonting. Tjejer har också svårt att träffas och göra någonting, någon bestämd aktivitet. Det blir mest att man pratar bort tiden.



{14 juli, 2010}   Dagens tips

Om man bestämmer sig för att inte vara lat kan man faktiskt unna sig själv lite lyx har jag kommit på! Man ordnar saker åt sig själv, det är skönt. Idag tänkte jag t.ex. att jag ville ha toast och kaffe med mjölkskum till frukost men att jag inte orkade göra i ordning det. Sen tänkte jag att, vad fan, jag orkar visst! Och så gjorde jag det. Mjam!



{12 juli, 2010}   Snacka skit om folk

På tal om det jag skrev igår: Genom att snacka skit om någon finner man en sorts glädje av att själv tillhöra gruppen och kan stänga den vilsne stackaren ute ännu mer. Ett exempel är en tjej jag känner som är väldigt aggressiv och illa omtyckt. Men jag menar att vad folk i hennes närhet borde gjort var att försöka hjälpa henne, vara snäll mot henne istället för att bli så arg på henne när hon var sur och tvär (jag vet i och för sig inte om de försökt med det redan, men det var bara ett exempel). Hon är ett typexempel på en som var aggressiv på grund av att hon mådde dåligt.

Och sen tycker jag John snackar för mycket skit om olika människor. Jag har hört honom säga negativa saker om snart sagt alla han umgås med. Han måste börja med att säga det till dem istället för att tiga och sen gå bakom ryggen för att säga vad han tycker.



{11 juli, 2010}   Vara schyssta mot varandra

För några timmar sen kom min kille hem och berättade att det hade snackats en massa skit om Kalle igår på krogen. I alla fall så hade John och några andra berättat att han hade varit jättejobbig för han ville inte vara med när de andra hade beställt ett femliterskrus med öl tidigare idag. Han hade inte nog med pengar. Likadant hade han minsann hållit på när de var på Gotland. Ivars rumskompis hade stönat högt när han hörde att Kalle skulle följa med på nåt möte med den där föreningen de har. Stefan snackade också om Kalle som att han tyckte att han var skitkonstig fastän han inte varit med på mötet.
Då blev jag mycket sur. Varför ska det alltid vara så: en person som är ny i gänget fattar inte vissa grejer som är självklara för de andra och då måste denna genast frysas ut! Vad är det för stil? Varför håller nästan alla på så? Varför vill folk inte hjälpa varandra? De njuter av att stänga ute någon eftersom det ger dem själva styrka. 
Och så detta skitsnack om folk hela tiden! Jag har hört det förut, speciellt om Katarina. Tydligen hade John också snackat en massa skit om August denna kväll. Jag blev så jävla besviken. De här killarna som jag trodde var schyssta ger sig på Kalle och snackar en massa skit bakom ryggen på folk. För att de är fega och inte vågar säga det direkt till honom. Ibland måste man hjälpa människor, tala om för dem hur de ska uppföra sig istället för att stänga dem ute.
 Hur många gånger har man inte själv varit i den situationen? Man kanske missuppfattar någon social regel och sen är det kört för all framtid. Varför ska det behöva vara så?



et cetera